Ibland får man nästan skylla sig själv.
Låt oss säga att du är på en förfest och på utsidan så står det en grupp med utemöbler, inte kunde du väll veta att dom var genomruttna?
Jag sitter i soffan och försöker att tvätta bort gårdagens smak av alkohol och askopp ur munnen med Fanta. Cola går bra men Fanta är det bäst, jag undrar vad dom har i läsk egentligen, låt oss sätta det på schemat för senare reflektioner. Jag vrider mig åt vänster och skriker till, någonting har hänt med min rygg.
Flashback.
Två killar satt sönder den stora träsoffan på gårdsplanen. Sen lutade sig en annan kille bara tillbaka och ryggen föll ur träfåtöljen. Allt det borde gett indikationer på att sittgruppen var fullständigt genomrutten och det gjorde det ju. Jag registrerade att det absolut var osäkert att sitta där och slog mig ner på bordet istället.
Kvällen fortlöpte med en flaska vitvin och nästa gång som jag gick ut för att ta en cigg så visste jag att jag skulle undvika sittgruppen och hoppade upp på bordet för att sedan fortsätta sen rätt ner genom det.
Det såg ut ungefär som att jag hade fastnat i en överdimensionerad toalett med rumpan rätt ner och armar och ben som stack ut på sidorna. Långt ifrån mitt stoltaste ögonblick.
Min kära rygg som stoppade mig ifrån att dimpa i backen och får idag betala för sin hjältemodiga insats. Ibland får man nästan skylla sig själv. Nästan.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar