Idag har jag tänkte en hel del på ordet yttrandefrihet och vad det betyder för mig. Yttrandefrihet är en av Sveriges fyra grundlagar och en grundsten i det svenska samhället, det är också den yngsta av de fyra grundlagarna och togs i bruk först 1992. Men yttrandefriheten är en lurig sak, för det finns många som tror att bara för att man har rätt att yttra sig så kan man köra över alla andra svenska lagar (såsom hets mot folkgrupp). Det är också många som blandar ihop yttrandefrihetsgrundlagen med tryckfrihetsförordningen. Det som skrivs går under den senare.
Vi har tryckfrihet för att undvika censur och enligt lagen så gäller det bara förbud av granskning ifrån myndigheter. Men det är år 2011 och det finns företag och medier som har större makt än svenska offentliga myndigheter. Aftonbladet till exempel. Aftonbladet, Sveriges mest lästa tidning.
"Om man tycker någonting så skall man kunna stå för det" skriks det ifrån bloggar runt om. Men det finns också något viktigt och elementärt med att få vara anonym. För även fast det är lov att ha en åsikt så är det också många som tvekar inför att framföra den. Ibland har man lust att slå tillbaka emot orättvisor eller kommentera på något som upprör en, men man har ett jobb, man har vänner och man tänker på hur andra skall reagera.
Jag vill inte att mitt Facebook-konto, med fullt namn och bild skall läggas ut någon stans. Det har inget att göra med att jag inte står för det jag säger.
Jag känner mig alltid osäker när man skall pålägga människor någon form av censur. Är det här beslutet verkligen genomtänkt eller något politiskt korrekt att göra i kölvattnet av den 22 juli och terrorangreppet i Oslo?
Skall en terrorists handlingar plocka bort min frihet till att kommentera på nyheter i svenska medier? Jag bara undrar.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar