Välkommen till Cocktailpartyt

08 juli 2011

Train Hate Train

Om du följer min blogg så vet du kanske att jag är en svensk som är bosatt och studerar i Oslo. Nu har jag äntligen fått sommarlov, så jag och hunden sitter i skrivande stund på tåget på väg emot Göteborg. Det är inte helt lätt att resa själv med hund (jag kan tänka mig att det är ungefär som att ha ett litet barn med sig). Så jag skaffade hjälp med att bära alla väskor i Oslo och väl framme i Sverige så kommer pappa och hjälper mig. Förstå då att jag blir galen när dem plötsligt annonserar att tåget skall droppa sina sista fyra vagnar och att alla sittandes där måste byta vagn i Halden.
Det spelar alltså ingen roll att jag har planerat allt in i minsta detalj, gått på toaletten två gånger innan jag åkte (för jag kan inte lämna hund, dator, kamera osv. obevakat), jag får ändå problem.

När jag var yngre så tyckte jag att tåg var det smidigaste man kunde åka. Det blev mest X2000 till Stockholm och jag gillade det. Det gick dubbelt så fort som bussen, det var billigare och bekvämare än flyget och du hade mer frihet. Jag brukade gå till matvagnen och köpa dagens varmrätt, det var helt enkelt skönt att kunna sträcka på benen lite. Stora breda säten gjorde att man satt bekvämt och dem gick aldrig att luta så långt bak att man fick problem med den som satt framför en (som på flyg till exempel).

Men tåg är inte alltid så smidigt, kaffeterian på NSB är icke-existerande och det finns istället kaffeautomater som bara tar mynt. Kanske du skulle argumentera att om tåg nu har blivit så besvärligt så skulle jag kunna ta bussen istället. Problemet är bara det att jag har hund och jag skulle inte ha råd att ta bussen, du måste nämligen köpa en hundbur att ha den i (inga lösa hundar på bussar) och ett extra säte på bussen att ställa buren på.

Politiker vill att folk skall bli mer miljövänliga, välja kollektivt men allt jag kan tänka just nu är hur gärna jag skulle vilja ha en bil. Jag skulle inte bry mig det minsta att det var en förorenande bensinslukare om jag bara en gång hade kunnat slippa stressen med osmidiga små "överraskningar" som alltid uppstår när man åker tåg.

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Leta i den här bloggen