Om Drakar

Jag såg The Hobbit igår vilket fick mig att tänka på böcker jag har slukat, älskat och minns. Jag läste mycket genom min uppväxt och en del av min växande boksamling består fortfarande av böcker med hjältar, godhet, ondska och magi ifrån svunna platser.
Allt det här fick mig att tänka på drakar. Det verkar nästan inte som att det finns något stort äventyr, ingen äkta fantasivärld utan dem. I Tolkiens värld talas det om många drakar men Smaug ifrån The Hobbit är kanske den mest kända.

I C.S. Lewis Narnia förvandlas Eustace till en drake i Caspian och skeppet Gryningen, när han tar på sig ett armband av guld som har en drak-förbannelse över sig.
I bägge dessa berättelserna är drakarna intelligenta och drakarnas största åtrå är guld och skatter. Det uppmanas också att aldrig komma emellan en drake och dennes skatt. Nu skall det sägas att J.R.R. Tolkien och C.S. Lewis var goda vänner vilket kanske gör det till ett mindre av ett sammanträffande.

Många år senare skulle vi få en annan världsomspännande fantasy-succeé (jodå, jag vet att det finns andra författare där emellan som har sålt massvis men vi glömmer dom för tillfället). J.K. Rowling, en kvinna med samma namnuppbyggnad och nationalitet som sina föregångare skulle snart ta världen med storm med sina Harry Potter-böcker. Även hon skrev om drakar i serien bestående av sju böcker. I den första får vi följa en drake som kläcks från ett ägg i spisen, i den fjärde boken måste Harry slåss mot drakar och i den sista boken får man möta en drake i Gringotts valv.

I Philip Pullmans triologi om mörk materia (The Golden compass...), förvandlas Lyra's daimon vid ett tillfälle till en drake. Lewis Carroll skrev om The Jabberwocky i (sin älskade uppföljare till Alice in Wonderland) Through the Looking-Glass.

I Tyskland omtalde bröderna Grimm en drake med sju huvuden som kräver oskulder i en av Grimm's Fairy Tales. I Tyskland har vi också Michael Ende som skrev om Jim Button and Luke the Engine Driver, där antagonisten är en fullblodad drake.

I USA har vi Eragon av Christopher Paolini vars huvudplott är om en pojke och hans drake. Men kanske mer känd och än mer aktuellt är George R.R. Martin's A Game of Thrones. Här framställs drakarna mer som väsen som kan kontrolleras av människor som vapen, i det här fallet av Daenerys Targaryen.

Till och med här i Sverige har ingen mindre än vår mest kända och älskade författare skrivit om drakar. I Astrid Lindgrens Bröderna Lejonhjärta måste de slåss emot Katla, en drakhona ifrån tidernas begynnelse som styrs and Tengil med ett speciellt horn som han blåser i.

Man skulle nästan kunna påstå att det inte är ett riktigt äventyr utan drakar (jag skrev nästan). Men det är något visst med drakar, något som lockar oss.
Här skall det också sägas att jag bara har pratat om den Europeiska draken, tänk själv alla historier som finns om den Kinesiska draken och dess motsvarighet i andra öst-asiastiska länder. Vi har inte heller räknat in alla historier där sjöormen finns med, alltså drakar som lever i vatten.

I vilket fall som helst så är draken en av de mest älskade och fruktade figurerna litteraturen. Här kan du läsa mer om drakar i populärkultur, så som film, litteratur och sång.

Jag vet inte varför vi inte kan få nog av drakar eller varför vi älskar dom så mycket, jag vet bara att vi gör det.