25 Years

Nu börjar jag att bli gammal, eldgammal, eller 25 i alla fall. "Nu blir man bara äldre" sa jag häromdagen och då menade jag inte att jag hade någon sorts Benjamin Button-syndrom innan utan att nu är de stora åldrarna som har betydelse för ens liv över.

När du fyller 13 blir du tonåring, det året skall du börja högstadiet och livet är spännande. Vid 15 års ålder så får du moped och blir byxmyndig (vilket resulterar i pinsamma kondomer i födelsedagspresent). När du når 18 får du gå på krogen och rösta och du är myndig och alldeles vuxen. Vid 20 års ålder får du lov att gå på Systembolaget. När du fyller 21 så kan du åka och festa i USA och vid 23 så kommer du in på i princip vilket uteställe som helst. När du fyller 25 så har du träffat en sorts milsten i livet.

Jag känner mig inte 25 däremot, jag känner mig yngre och barnslig och mindre vuxen är när jag var 18, då var man ju så fruktansvärt mogen och visste allt. Men när man blir äldre och mognar så kommer man till insikten att så är ju inte fallet.

Trots allt så är det ju rätt trevligt att fylla år och jag borde definitivt vänta några år med att få åldersnoja.