Text George Carlin |
Jag såg en dokumentär om en man som överlevt en flygkrasch i bergen, som var tvungen att äta upp andra (redan döda) passagerare för att överleva för att efter en lång tid inse att ingen hjälp kommer. Denna bestämde sig då för att vandra över en fjällkjeda i sina sommarkläder för att söka hjälp, han visste att han skulle dö, men det gjorde han inte. Han kom istället tillbaka till samhället flera månader senare och upptäckte att han var dödförklarad, han hade tänkt mycket på vad som skulle vara annorlunda och upptäckte tills sin förskräckelse att allt var precis som förut. För efter ett tag går livet vidare, även för de sörjande, verken man vill eller inte.
Jorden kommer inte att sluta snurra och livet går vidare, även fast det för många drabbade kanske inte känns så just nu. Jag förstår det. Som svensk boende i Norge känner jag kanske mer med norrmännen än många andra svenskar, jag har gråtit otaliga gånger när jag sett tal eller läst artiklar och jag känner mig mer som en "nordbo" än som norsk eller svensk just nu.
I morgon får bloggen återgå till det normala. Jag har ju även tecknat och fotat under de senaste dagarna så då kommer jag att blogga lite om vad jag har gjort mellan nyhetssändningarna.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar