Stephen King - Att Skriva

Under sensommaren kom jag igång med mitt skrivande igen. Alltså, jag har inte skrivit lika mycket som jag brukar. Rättare sagt, jag har inte skrivit alls. Innan augusti var det nästan ett år sedan jag skrev sist. Visst, man skriver ju hela tiden, det är inte så att jag hållit mig undan sms i ett år. Jag menar att skriva, att sätta sig ner och låta tankar och känslor rinna ut på papper. 

Men i förra veckan började det kännas trögt och jag behövde inspiration från någon ny stans. Så jag tog och beställde en bok. Adlibris är räddningen för alla fattiga bokälskare, billiga priser och gratis frakt. Så jag klickade hem Stephen King's Att skriva - En Hantverkares Memoarer. Den kom igår. Så jag spenderade kvällen igår och morgonen idag med att skumma igenom hela boken och läsa en tredjedel. (Så nu skall jag läsa resten.) 

Jag har en grej med kursböcker och faktaböcker. Jag skriver i dem. Mina skönlitterära böcker försöker jag skydda mot omvärlden och gör du så mycket som ett hundöra i en av mina böcker kommer jag att bli djupt besviken på dig som människa. Men faktaböcker, dem skriver jag i. Jag gör anteckningar i sidorna. Markerar meningar men gula och lila markers. Jag sätter post-it lappar och sätter klammer på stycken jag anser viktiga. 

Det kan kännas onaturligt att kladda i en bok, men det är ju inte kladd. Jag vill minnas vad Mr King sa om att skriva 2000 ord varje dag, så jag markerar det. Jag vill kunna slå upp det där praktiska exemplet, så jag sätter en sticker. I morgon så tänker jag gå lös på boken med min gula markeringspenna!

A day at the museum

Astrup Fearnley museet sett ifrån Aker Brygge

I början av veckan så tog jag och en vän ett spontanbesök på Astrup Fearnley, ett privatägt museum för samtidskonst. Som liten fick jag bara besöka konstmuseum med vackra tavlor av döda konstnärer. Det här är, något helt annat. Dem nya lokalerna ligger på det nybyggda tjuvholmen i centrala Oslo och bara lokalerna är nästan ett konstverk i sig. Rena material och stora ljusa rum.

På många sätt så framkallar samtidskonst ofta fler känslor i mig än den klassiska. Du sitter helt plötsligt och skrattar på en bänk, eller känner hur det hettar till i kinderna. Ibland känner man avsky och tycker något är stötande, en del saker gör en lugn eller glad. Det är oftast konstnärens mål, att skapa en känsla hos betraktaren snarare än att måla något så vackert som möjligt. Förresten, klarar du av att ser var Elvis gömmer sig i bilden med Hulken?

Konstverk av Felix Gonzalez-Torres

Samtidskonst låter en vid enstaka tillfällen bli ett med kosten. På golvet inne på museet (många av konstverken är bara placerade på golvet) låg det en hög med blå karameller och en hög med svart-röda planscher. Dem var placerade där för att locka besökare att ta en av delarna och på så vis konfronteras med den respekt vi har för auktoritet på en plats som ett museum. Efter många om och men tog jag en plansch. Även fast jag inte var bekymrad för att vakterna skulle komma och hoppa på mig (fast man vet ju aldrig), så kände jag ändå ett rus genom kroppen. Efteråt blev jag fnissig, man hade liksom gjort något olydigt, brutit mor reglerna, tagit något ifrån ett museum!

På Astrup Fearnley önskar dem att besökarna skall bli engagerade. Vid sidan av tavlor, skulpturer och fotografier hänger små skyltar med qr-koder. Scanna och din telefon spelar upp en förklaring/guidning till konstverket. I broschyren du får när du köper din biljett uppmanar dem dig också att tagga dina bilder som du tar inne på museet, väldigt annorlunda från det man är van vid.

Biljett och pamplet.

Självporträtt av Cindy Sherman, uppblåst i enorm storlek. Var tvungen att ställa mig framför så att man kan få en uppfattning av hur stora dem faktiskt var. 

A mans World

Jag har skaffat ytterligare en board (jag älskar ju att pinna) på Pinterest som jag har döpt till Masculine ☠ Materialistic. Där pinnar jag män, manliga kläder och accessoarer och annan design som jag känner har en manlig vibe. Det blir mycket brunt, svart och blått i färgskalan och skinn, metall och trä bland materialen. I Love it.

Confetti Pinata

Något som jag har börjat se mer och mer på Pinterest, är Pinatas i lite mer originella former. Tycker att det är en kul idé för fest och dem här hade fungerat minst lika bra (om inte bättre) på en fest med ett mer vuxet klientel. På Confetti System kan man köpa några av dessa fina pinatas och andra dekorationer.

Dessa två hittar du på Cloud Parade. Jag tycker att den svarta diamanten är helt fantastisk.

Här har Confetti System använt pinatas som butiksinredning. Visst är det snyggt?