Läs
det här först, det är inte så långt och innehåller inga stora ord.
Har du läst? Wow, verkligen...eller hur?
Som vanligt är det någon skallig gubbe manlig journalist som skall få feminism till att bli något fult. En man som nedlåtande genom hela kolumnen kallar feminister för "kvinno-kvinnor". Jag förstod det inte först, jag trodde såklart att han menade något bra, att det var ett positivt uttryck. Men det visar sig att om du säger ordet kvinna två gånger så stavas det idiot, i alla fall enligt Peter Kadhammar.
Jag förstår precis vad Eva Bofride säger när hon skrev ”Att tala mycket, vara högljudd, ha bestämda åsikter och en egen klädstil är faktorer som få manliga politiker bedöms utifrån.”
Jag vet inte om du är kvinna eller man som läser det här och det spelar egentligen inte större roll men om du är kvinna undrar jag en sak. Är inte du skittrött på att bli bedömd på andra premisser än dina manliga kollegor? Om din chef förväntar sig att du skall kliva upp en timme tidigare än din manliga kollega för att se sådär skinande och trevlig ut och samtidigt vara lika pigg, borde du inte få mer betalt?
Denna kolumnist uttrycker också att ingen säger kärring men bara gubbe. Skillnaden är att gubbe kallar kvinnor män med en viss attityd och kärring kallas kvinnor av män med en viss attityd.
Jag hör män säga kärring hela tiden. Ofta så är de medelålders eller äldre och pratar om sin fru, t.ex. "... så har väll kärringen lagat något gott tills jag kommer hem. He he he he he." Jag ryser ända ner till tårna av att tänka på att någon skulle prata så om mig.
För det manliga och kvinnliga finns inte bara i media utan i vanliga alldagliga konversationer och det är lika mycket dom som sätter standarden. Det är vardag för oss att kvinnor skall vara lite sämre, omtalas lite sämre, ha lite sämre betalt.
Ingen vill ju vara en jävla kuk, men det är ju ändå lite värre att vara en jävla fitta. -Magnus Betnér
